Mitt favorit citat ur boken "Pojken som kallades det"

Plötsligt blev Hennes röst iskall och Hon hötte med fingret mot mitt ansikte och väste:  ”En sak ska du ha jävligt klart för dig! Det finns inget du kan göra att imponera på mig! Förstår du vad jag säger? Du är en nolla! Ett Det! Du existerar inte! Du är ett missfoster! Jag hatar dig och jag önskar att du vore död! Död! Fattar du? Död!”

Detta är ett citat ur boken Pojken som kallades det. En verklighetsbaserad bok, skriven av Dave Pelzer.

Jag valde detta citatet för det är ett av de få citat som verkligen satte sig i mitt huvud. Hur kan man bara säga så till sitt eget barn? Hur kan man ens säga så till någon? Låter fel att skriva att jag gillar detta citatet, men det gör jag. Jag gillar det av en anledning, den anledningen är att man verkligen ser i bara det citatet, hur Dave har det hemma. Hur lite hans mamma bryr sig om honom och hur mycket ilska han får ta emot. Hur mycket smärta hans mamma orsakar honom är helt sjukt. Jag kan inte förstå hur Dave lyckades ta sig ur detta. Jag hade varit knäckt långt innan de värsta hann hända mig.