onsdag 12 januari 2011

Första utkastet i min novell

Rädslan

En dag kunde han inte andas ordentligt.
Jag tänkte för mig själv, vad ska jag göra? Jag måste hjälpa honom. Jag fick snabbt släppa all oro och rädsla och försöka hjälpa honom. Jag ringde ett samtal och hjälpen var på väg. När hjälpen var framme, tittade vi i panik på varandra och sedan på honom. Vi såg att andningen var ansträngd men att glädjen och livslusten lös i ögonen på honom. Hur kunde han vara så lugn trots sin påfrestande andning? Tankarna flög runt i våra huvuden och vi tänkte, vad gör vi nu? Vi bestämde oss snabbt för att vi måste lugna oss. Kanske skulle det hjälpa honom  så andningen blir bättre. Vi gav honom vatten och började så smått leka med honom. Vi såg hur han log mot oss och ju mer han log, ju lugnare blev vi. Men vi märkte snabbt att vid varje ansträngning blev han blå runt munnen. Vi ringde då akut till sjukhuset och de bad oss att snabbt komma in. Det kom tre doktorer och mötte oss i dörren. De började undersöka honom direkt och kontrollerade hjärtat och syresättningen. Paniken steg hos oss och innan vi visste ordet av det blev han skickad till lungröntgen. Tårarna började genast rinna och beskedet kom. ”Det kan vara Cancer.” Hjärtat slog i 190 och vi skakade av rädsla. Vad gör man i denna situation? Hur kan man hålla sig lugn när man får veta att ens ögonsten kanske har cancer? Vi visste inte hur vi skulle reagera på doktorerna. Var detta ett urdåligt skämt? Hur kan en så liten och oskyldig liten kille få något så hemskt som cancer? Vi grubblade länge och bara tittade på varandra. Man hade så många frågor, men vad skulle det göra för skillnad när det ändå inte finns några svar som skulle kunna få oss att vara lugna, än mindre få oss att förstå. Men precis när allting känns som värst, när det känns som livet håller på att rasa, hör jag min son ropa, mamma. Men det känns så långt ifrån, jag kämpar för att komma närmre ljudet. När jag öppnar mina ögon och inser att jag är hemma i min egen säng, då förstår jag att allt bara var en dröm, en hemsk mardröm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar