Efter mycket letande hittade jag tillslut en intressant blogg.
http://www.mammabecka.se/
Tjejen som har bloggen är en ung ensamstående mamma från Malmö. Becka har en liten son som är sjukt. I bloggen skriver hon mycket om väntan på utredningen av hennes sons sjukdom. Det man får veta är att sonen, Oliver får genomgå en sömn EEG. Resultatet visar att Oliver har små kramper. Sjukdomens namn är Epilepsi. Hon berättar om hur ont det gör i hennes hjärta varje gång Oliver ska ta sina mediciner, hur hon önskar att han fick vara frisk. Oliver har även drabbats av andra problem. Luftrörs problem men han har även haft lunginflammation. Som om Epilepsin inte var tillräcklig att handskas med. Vissa kvällar när Becka har lagt Oliver i sängen och sagt god natt, kan hon inte hindra tårarna från att rinna. Hon känner att hon alltid måste vara så stark, men ibland bryter även hennes ”svaghet” fram.
Jag kan verkligen känna med Becka, då jag själv har en son som varit sjuk. Jag spenderade hela sommaren 2010 på sjukhuset med min son, Maximilian. Maxi som jag kallar honom, gick igenom 2 operationer för något de trodde var cancer. Men som tur är, var det inte cancer. Det var en förstorad körtel. Men jag kände som Becka, att jag var tvungen och vara stark hela tiden. Men när Maxi inte var i närheten så bröt även jag ihop. Jag kände mig så svag och hjälplös men att gråta är inte svaghet utan det är fullt mänskligt. Så tycker jag i alla fall.
http://www.mammabecka.se/
Tjejen som har bloggen är en ung ensamstående mamma från Malmö. Becka har en liten son som är sjukt. I bloggen skriver hon mycket om väntan på utredningen av hennes sons sjukdom. Det man får veta är att sonen, Oliver får genomgå en sömn EEG. Resultatet visar att Oliver har små kramper. Sjukdomens namn är Epilepsi. Hon berättar om hur ont det gör i hennes hjärta varje gång Oliver ska ta sina mediciner, hur hon önskar att han fick vara frisk. Oliver har även drabbats av andra problem. Luftrörs problem men han har även haft lunginflammation. Som om Epilepsin inte var tillräcklig att handskas med. Vissa kvällar när Becka har lagt Oliver i sängen och sagt god natt, kan hon inte hindra tårarna från att rinna. Hon känner att hon alltid måste vara så stark, men ibland bryter även hennes ”svaghet” fram.
Jag kan verkligen känna med Becka, då jag själv har en son som varit sjuk. Jag spenderade hela sommaren 2010 på sjukhuset med min son, Maximilian. Maxi som jag kallar honom, gick igenom 2 operationer för något de trodde var cancer. Men som tur är, var det inte cancer. Det var en förstorad körtel. Men jag kände som Becka, att jag var tvungen och vara stark hela tiden. Men när Maxi inte var i närheten så bröt även jag ihop. Jag kände mig så svag och hjälplös men att gråta är inte svaghet utan det är fullt mänskligt. Så tycker jag i alla fall.
Det Becka skriver om är väldigt intressant för allmänheten men väldigt jobbigt för henne.
All väntan på provsvar och framförallt väntan på en fullständig diagnos för Oliver måste vara knäckande. Men Becka klarar det bra och jag beundrar hennes styrka. En mycket bra och känsloväckande blogg som jag skulle kunna läsa om och om igen. Jag rekommenderar dig att läsa Beckas blogg och kanske lämna en kommentar. Skänk henne lite styrka.
Hon får verkligen ett stort beröm av mig. Att dela med sig av sitt liv trots motgångarna är starkt gjort. Oliver skall vara glad att han har en mamma som henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar